Details
First edition 2020.
Swedish translation of Leaving Berlin (2011).
Kindle eBook. 396 pp.
Synopsis
Allvar och humor kommer utmärkt överens i dessa nio långa noveller.
Det finns inte en kvinna som inte kan relatera till de här historierna. I ”Oväntat besök” lämnar Brenda plötsligt sin kontrollerande viktigpetter till make och flyttat in med en rumskamrat, den opålitliga Donna. När det knackar på dörren en fredagkväll är det inte Donna utan hennes ökände bror Gordie som oväntat dyker upp för att tillbringa helgen innan han ska i fängelse igen. Donna, å andra sidan, kommer inte hem alls. Brenda är ensam med en kåkfarare. Vad som helst kan hända.
Berättaren i ”När vi for från Berlin” minns en resa i Europa på sjuttiotalet med en gnällig pojkvän som var misstänksam mot allt och alla, särskilt sin flickvän. Allt hon gör är fel. Hon äter för mycket, släpar på för mycket bagage, ler mot främlingar. En kort arrest i Östberlin hjälper inte deras förhållande. Tvärtom. Är deras förhållande värt att rädda?
Katrina och Doreen träffas ”I tvättomaten på en söndag”. Båda lever fantasiliv, men skäms för att tala om det för varandra. Katrinas värld är en svart-och vit film från fyrtiotalet där spioner lurar i skuggorna, Doreens värld är Vilda Västern där en snutfager cowboy sjunger cowboysånger vid lägerelden. En söndag får de sällskap i tvättomaten när Den Perfekta Skönheten kliver in med en hög smutstvätt och skakar deras självförtroende i grunden.
”En total sällskapsmänniska” handlar om fem kvinnor, arbetskamrater på samma kontor. En dag börjar Kaye där som vikare. Hennes uppförande får dem att tvivla på sig själv till den milda grad att deras etablerade liv snart blir ett minne blott. Vem är denna Kaye? Och varför bär hon sig åt som hon gör? De fem vännerna känner sig omsider tvungna att leka detektiver och luska ut vem hon egentligen är. Vad de upptäcker gör allting ännu värre.
I ”En diktares själ” minns Miriam sin gamla väninna, den teatraliska Eleanor, den falska martyren, som — efter hon träffade den nerdekade Philip — gjorde sitt bästa att förnedra sig i tron att det skulle göra hennes Kärlek (alltid med stor bokstav) mer äkta, göra henne mer värd att älska. Det är en studie i avsiktlig självförstörelse för att behaga en man.
I ”Under Eiffeltornet” sitter Carol som lider av höjdskräck och väntar på sin familj som är uppe i tornet. Hon håller på att reta upp sig på en zigenarkvinna som sitter på en bänk längre neråt gången, anser inte att kvinnan hör hemma där, att bänkarna är för turister att sitta på. Varför bryr hon sig? Vad har kvinnan med henne att göra? Så dyker en liten zigenarpojke upp och begär pengar av henne Vad gör hon nu?
Serena i ”Himlen ovanför” håller på att kvävas i familjens kärleksfulla famn, men vet inte hur hon ska ta sig ur den. Det gör henne tjurig som en tonåring vid trettiosex års ålder. När hon mer eller mindre tvingas att åka på bilsemester med sin irriterande äldre syster, Hester som alltid vet bäst om precis allting, får hon äntligen en idé hur hon kan göra sig fri.
”Den gamla nuckan” är alls ingen nucka. Joan är en gift stadsåklagare på besök i England för att träffa sin syster. Av någon anledning blir hon besatt av en familj som anländer med samma tåg. En uppblåst småpåve till far, en kuvad mor, och tre små döttrar. Den yngsta dottern är olik resten av familjen och ger sig glatt i slang med Joan.. Men varför blir Joan så besatt av familjen, i synnerhet den lilla flickan? Och varför blir hon så bestört när hon inser varför? Är det självbedrägeri?
”Det som inte har ett namn” handlar om nostalgi, om de minnen vi bevarar som skatter. Emma har aldrig glömt Pierre som hon träffade på konstskolan hemma i Sverige. Hans liv var förtrollat. Men handlar det om förlorad kärlek eller något annat? Något viktigare? För hon älskade ju honom aldrig. Eller gjorde hon det? Hon vet inte, kommer aldrig att få veta. Det finns inget namn på de minnen vi bevararar som skatter. När hennes tonårsdotter frågar henne vad kärlek är, svarar hon, ”Jag har inte den blekaste aning. Du får fråga en expert.”
Holmström Ruddick 